Hej mina vänner! Jag avled inte efter mitt utbrott, var mest upptagen på andra håll. Som att fira att Lorpan vann eurovision och sedan fira att mamma är världens bästa mamma, med persisk mat och glass. Nu är det en ny vecka och jag startade den med en runda på 2,4 km på idrotten. Var ju inte så glad som jag är på bilden efter det, a-v-s-k-y-r att springa med massa folk. Blir ju stress x 3432. Sen rullade måndagen på på ett bra sätt och slutade med att jag nu sitter och lyssnar på Tankesmedjan, det var Stinas påfund som gjorde att jag fastnade.

Nu ska jag skriva loggbok, så jäkla kul hörni!

Jag är arg. Arg angående det här, som har cirklat i medievärlden i flera veckor nu. En journalist som skriver en artikel om hur lätt det är att köpa vapen i Sverige, genom att själv ge sig in i det träsket och köpa ett vapen illegalt, för att sedan direkt kontakta polisen och lämna in det. Därefter skriver han artikeln.
Men det slutar inte där. Expressens journalist, chefredaktör och nyhetschef blir åtalad för vapenbrott och hjälp till vapenbrott. Och de döms för brottet. Helt jäkla otroligt. Publicitet och juridik ställs mot varandra, journalism och lagen också. Folk pratar om att dommen är rättvis, att journalister inte är några man kan se mellan fingrarna på. Alla är lika inför lagen. Vilket självklart är viktigt, det tycker jag själv med, men det är inte det det här handlar om. En journalist använder sig av sitt yrke, ett yrke som är ett av de viktigaste i ett demokratiskt land. Journalistik handlar för tusan om att informera allmänheten om sådant som annars inte skulle nå befolkningen. Vilket den här artikeln är ett stort bevis på. Journalisten lämnade in sitt vapen till polisen direkt efter han hade köpt den, och det är tydligt att handlingen skedde i syfte till en artikel som ska bevisa ett stort samhällsproblem. 


Hur sjukt är det inte att de då döms för vapenbrott?! Jag är så upprörd så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Och jag har sugit på den här karamellen ett bra tag, och hur mycket jag har vänt på det så tycker jag fortfarande att domstolen har gjort fel. 


Tryckfrihetsförordningen är en av Sveriges grundlagar som värnar om att Sverige ska bli ett rikt land på informationstillgång. Journalistik är ett av de yrken som gör att vissa delar av deras arbete kan anses som ostraffbart, just för att deras arbete är så förbannat viktigt för samhället och friheten i landet. Hela denna situation är en nedgång för Sverige, om de än en gång kommer dömas för brott i Hovrätten. Det spelar inte ens roll om personen i fråga arbetar som journalist eller ej, om informationen har använts för ett journalistiskt syfte så ska det inte gå att dömas för något sånt här dumt. Det ligger i samhällets intresse att få reda på stora samhällsproblem, och det här är för tusan ett av de större vi har i Sverige.


Sen pratas det om att om den här händelsen ska gå förbi lagen så kommer journalister kunna använda sitt arbete och tryckfrihetsförordningen för att kunna begå brott och sedan hävda att de gjorde det för befolkningens skyldighet till vetande. Rent bullshit. Det är skillnad på om en journalist skulle arbeta som hallick i några månader eller råna en bank i syfte till att skriva en artikel om det senare, än att köpa ett vapen på mindre än fem timmar för att bevisa hur lätt och tragisk illegal vapenhandel är i dagens Sverige, för att sedan lämna in dessutom lämna in det till polisen direkt efter. Som det står i artikelns sista meningar: "Ett illegalt vapen mindre på Malmös gator, men det finns tyvärr allt för många kvar." Tänk på det innan ni sågar ned en demokratisk rättighet. Jag är så upprörd. En journalist ska inte kunna få fängelse för att han har gjort en tjänst till samhället. Det ska inte ens väckas åtal för en sådan här sak. 


Kom igen Sverige, visa att vi går framåt och inte bakåt. 

Klockan åtta i morse hade jag frukostmys med några av de fina tjejerna jag ständigt omges av. Åh vad dom är mysiga. Vi har Stina som alltid skrattar, Siri som har mängder av olika imitationer, Dorota som är ljuvligt, irländskt, bitter, Tove som är korrekt och så himla gullig och Elin som alltid pratar om killar och ler.

Efter supermorgonmyset skippade vi långbyxor och åkte till skolan barbent. Jäklar vad vi blir bortskämda med sommarväder? Jag klagar inte alls, vill bara ha mer, mer och mer. 

Vid lunch hade vi den svåraste intervju i alla fall jag någonsin har haft som min korta tid som journalistelev, men efter lite kämpande med att dra ur ord från hans mun så fick vi en kort och snabb intervju. That's pretty much it! Nu är det helg och snart bara två veckor kvar i skolan, jag vill lära mig göra baklängesvolter för att uttrycka min glädje? Det här läsåret har gått så snabbt så jag inte hängde med. 

Har ingen aning om varför jag ser ut som jag har lust att slå ned någon, vilket jag såklart inte har, och andra bilden är från tumblr.

Jag har varit så jäkla effektiv idag! Jag har med mina klasskompanjoner intervjuat både presstalesmannen på  Polisen och Moderaterna. Igår intervjuade vi folk på stan och en hemlös som tiggde pengar. Next up - vänsterpartiet och ett jävligt bra TV-program som vi har skapat.
Nu har jag slängt ned allt behövligt i en väska och ska åka till bussen för att sova hos Siriiririririririri. Där ska vi festivalnördar ha melodifestivalkväll och jag ska planera vad jag ska göra med mitt skatbo till hår. Inte för att de ska hjälpa mig, mest för att det ständigt är i och runt omkring mitt huvud eftersom jag tvingas leva med det på bilden? Inte så mysigt att gå runt i en höstack dag in och dag ut. 

Det finns inget bättre än:

När solen är så låg så den lyser in i mitt rum och spetsgardinen gör skuggmönster på sängen. 

Första myggbettet

Hela omgivningen är grön, och om jag snurrar snabbt så blir allt en enda stor grön smet.

Damm på benen från grusvägen när man cyklar barbent hem.

Att somna på altanen och vakna av värmeslag.

När jag börjar få fräknar lite varstans i ansiktet. Egentligen hatar jag det, men lite härligt är det nog.

Mötas av värme när man stiger ut ur huset 07.30 på morgonen.

Dra upp rullgardinen och se att de gröna träden redan har blivit ännu grönare av solens ljus som redan skiner på dem. 

Ben som börjar ta lite, lite färg även om jag har det svårt att ens bli brun.

På morgonen när man kommer upp och hela köket är en stor vit ljusboll på grund av solljuset.

Om man vaknar 03.00 på natten och fåglarna har börjat kvittra.

Att ens sova med fönstret öppet.

Hud som kliar skönt efter att man har varit utomhus en hel dag.

Folk som går sin pilgrimsfärd mot Uppsalas bryggor var eviga dag.

Jeansjackor.

När det luktar jordgubbar när man går på stan, för det står folk och säljer sådana lite varstans.

Låga converse.

Solglasögon.

När man folk faktiskt ser glada ut och inte förfrusna och sura.

Skolarbeten som tunnas ur och hela eftermiddagarna är lediga.

Det finns inget bättre än när det är vår i Sverige.

Jag vet inte, men det är något som fascinerar mig med att göra sånt som jag egentligen inte får göra. Och nu pratar jag om vad jag får och inte får göra enligt mina egna principer och tankar. Jag menar, hur jäkla svårt kan det egentligen vara att följa förbudet som man har satt för sig själv, att inte äta godis på en hel vecka? Hur. Svårt?
Tydligen jättesvårt, eftersom jag nu sitter och äter choklad. Ja, det var väl det jag hade att säga om mina limits och hur jag sköter dessa - skitdåligt alltså. Till denna njutningsfulla choklad sitter jag och skriver på det sista skolarbetet som jag kommer ha i ettan på gymnasiet. Så egentligen är chokladen välförtjänt, om man vänder på det. Apropå det skolarbetet kommer jag besöka polisen imorgon och intervjua dem, för värsta grävande journalistiken. Det är så jag gillar det. 

Om ni vill årets hittills bästa låt att avnjuta onsdagseftermiddag tillsammans med - tryck här. Bästa jag har hört.

Haaaaaaaaaaaaaaahaaaaaaaaaaa. Matte nationella var ju det värsta jag gått igenom. I hopp om poäng för påbörjad uträkning men ogiltigt svar så skrev jag på allt, kan ju tänka mig hur mycket min mattelärare kommer skratta när hon läser mina svar.
Agerat Tage Erlander och burit shorts i skolan har jag också gjort. Det är dessutom 100 dagar kvar till Coldplay! Kan inte bärga mig, vill se dessa underbara män tusen gånger om.